bäst att ta vara på

tiden man har med alla nära o kära..i morgon kan det va försent..

Veckan började inte så bra, mormor ringde o sa att morfar behövde medicin. Vi kom dit o gav honom medicin den hjälpte en stund men sen ringde jag o kollade honom efter en timme o då sa han bara "ring ambulans".
Så jag bad mormor ringa o vi åkte till morfar igen då hade han blivit ännu sämre. Satt o prata med honom när vi vänta på ambulansen men det märktes att han vart dåligare mycket fort. Så jag fick springa över till grannen som är sjuksköterska och bad henne hjälpa mig med morfar tills ambulansen kom.. Det tog nästa en hel timme till dom kan eftersom vimmerby och hultsfred inte hade nån inne. (tycker det är jävligt dåligt). Men när dom kom kändes det en lättnad och jag tyckte så synd om lilla morfar han hade så ont. Innan dom åkte iväg frågade dom om jag ville följa med men det ville jag inte fick panik hela kroppen. Innan grannen gick sa hon bara så du förberedder dej på så kan det här va det sista.
Då brast det inom mig och så tänkte jag är det här sista gången jag träffade morfar. Då ångrade jag mig och bad jesse följa med till västervik så vi åkte dit men då gick vi inte in till honom utan jag bad dom hälsa att jag har varit där.
Dagen efter kom mormor ner och då följde jag o Robin med till västervik och hälsade på morfar, han va klar men låg på intensiven där dom hade stenkoll på honom. Han gav mig ett leende när jag kom och vi småpratade lite, förstod inte riktigt vad han sa men nästan allt.
I dag ringde mormor mig när jag var i skolan då sa hon att han hade fått blodförgiftning med, o dom tror inte att han klarar av det. Eftersom han är 87 år gammal och hjärtat är inte som det var förut.. Så jag klarade inte va kvar i skolan så ja gick hem.

Nu ska jag åka till stockholm och sedan i morgon ska jag till egypten känns verkligen inte kul att åka i väg nu när allt det här händer. Tycker synd om mormor som sitter i västervik med morfar och får ta allt själv. Men mamma kanske skulle åka ner och hjälpa till,om hon hinner vill säga.

Bara så du vet gammelmorfar finns du i mina tankar och du är inte ensam alla vi finns vid din sida och du har berört våra hjärtan. Tack för all glädje du ha spritt omkring dej.

Får hoppas på det bästa men när läkaren säger att det är dax och det kan redan hända i dag så känner man inte att det finns så mycke hopp kvar!
Känns rent helvete att jag är långt borta när det här ska hände..

Mamma o mormor tycker jag ska försöka njuta av semester och försöka att inte tänka på det,men det är inte så lätt det är de ända ja tänker på. Känner mig så hjälplös, men man kan ju inte göra så mycke han är ju på sjukhuset han kan inte komma på nått bättre ställe..

Tack alla som bryr sig och stödjer mig i detta, det värmer i hjärtat när ni bara säger att ni tänker på oss.
Tack Robin för du finns bredvid mig o stöttar mig i alla lägen.
Tack Jesse för att du ställer upp och det visar verkligen vilken bra vän jag har!

Hade bra allesammans ses om en vecka!
Håll tummarna.

Kramar
Ally